Brandfara!

Kom precis hem från jobbet, har jobbat ett kortis pass mellan 18-21 bara. När jag jobbat i cirka 20 minuter kommer jag på att jag nog glömde stänga av ugnen. Får lite smått panik men tänker att det är nog inte så farligt. Sms:ar min mamma och berättar om detaljerna så som att ugnen är på 100 grader och vilken tid jag kommer hem. Hon ringer upp och nästan skriker i panik att jag måste ringa pappa och be han åka dit eftersom han har min extranyckel och får mig att tro det allra, allra värsta. Så jag blir ju rädd och ledsen och får också panik, såklart. Ringer pappa som direkt åker hem till mig. När han kommer hit så är allt lugnt, jag hade stängt av ugnen och allt är frid och fröjd. Tack och lov! Nästa gång en krissituation uppstår så ringer jag nog min lugna och stabila far för det allra värsta med detta var ju mammas panik, haha.
 
Såhär såg det ut i min hjärna med hjälp av mammas panikslagna röst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0